Jag har försökt att förstå vad Benkefejden handlar om, men det är ju inte alldeles glasklart vad Bengt Ohlsson egentligen ville med sin tresidiga drapa i DN den 4 januari. Att följa debattens dyningar är inte heller lätt. Men här är i alla fall några citat. Vassegoda.
Fredrik Wirtanen: ”Ohlson verkar ha sovit de senaste sex–tio åren och missat att Stockholm, och övriga landet, blivit höger.”
Viktor Barth-Kron: ”Vilka grupper och tankesätt slåss om framtidens (eller till och med nutidens) formuleringsprivilegium, i det nya landskapet? En hel del, om man ser efter. Ledartröjan innehas utan tvekan av det vi kan kalla Blondinbellahögern.”
Sisela Lindblom: ”Det verkar vara Ohlssons uppgift i samtiden, en satir över folk som försöker engagera sig.”
Sven Wollter: ”Han tycks ha hamnat i dåligt sällskap med folk som inte tar någonting på riktigt allvar. Det är kanske där skon klämmer. Att Ohlsson blir lack på folk som tar saker på allvar.”
Dan Wolgers: ”Ohlsson skriver ordagrant ’Jag testade att tänka: det kommer nog att ordna sig med Slussen. Det kommer att bli bra.’ Ett sådant privat experiment utslungat i offentligheten är inte ens att bara gilla läget – det är att utöva underlåtenhetsmakt.”
Marianne Lindberg De Geer: ”Om Ernst-Hugo Järegård hade gjort Bengt Ohlssons text till en scenföreställning hade det blivit en bitter satir över Joseph McCarthy som ståuppfigur.”
Åsa Linderborg: ”Bengt Ohlsson är långtifrån den marginaliserade outsider han vill göra sig till. Hela den globala borgerligheten sjunger samma visa.”
Carina Rydberg: ”I ett kommunistiskt samhälle brukar det i och för sig inte finnas någon motståndarsida. Och inom kulturvänstern ska det tydligen inte heller finnas någon sådan. Det är därför Ohlssons artikel är så genial. Han får exakt den reaktion han efterlyser – och den reaktionen bekräftar hans tes: Inom kultursfären är det politiska taket lågt.”
Linda Skugge: ” Bengt Ohlsson, fantastiskt att du kom ut. Nu hoppas jag att alla andra som inte har vågat göra samma sak törs ta steget. Det är så ensamt här i kulturhögern, gör oss sällskap. Kom ut!”
Ulf Frödin kommenterar Benkefejden i DN idag på sitt eget sätt.
Jag har säkert missat en massa kommentarer. Och eftersom det är Strindbergsår i år kan man gott ta en titt på Strindbergsfejden också. Det var en holmgång som heter duga, det.
Tack för sammanfattningen. Jag undrar fortfarande om Bengt Ohlsson söker jobb hos Fores, och /eller Annie Löf. Jag gillar Sven Wollters svar i och med att han omfamnar sin motståndare och tar honom på allvar. Vilket Bengt Ohlsson aktar sig för, tillsammans med många andra som länge har haft makten över vårt kulturklimat.
Ja Wollters svar var riktigt trevligt. Trots att BO buntade ihop honom med hela släkten under skällsordet ”Wolltarna”. Snyggt hanterat.
Bra research!
Nästan alla verkar att ha surat till på den där Bengt. Och mest för att han inte jamsar med utan har en egen mening. Och, förstås, för att han fick såå stort utrymme. Bara så där.
Min mening står fast. Han tackade nej mest för att Kulturslussenprojektet blev så stort och kan uppfattas som automatiskt och i stora delar oengagerat. Protest för protestens sak. Och då är det så lätt för dem, som ska höra protesterna och förstå att det inte bara är nostalgignäll, att avfärda dem som den vanliga kulturvänsterns nya demonstrationsgrej.
Och det är väl alldeles förbannat bra att nån kan ha den åsikten. Nu gäller det att föra fram sakskälen så att de blir tydliga.
OK, here I go again: Benke (och du?) reagerade på att det var ”för många” som tycker att stadshusets Slussenförslag var dåligt och enades kring ett alternativt förslag. I det läget håller Benke hellre på stadshusförslaget. Som ytterligare skäl anför han att en förvirrad yngling i bekantskapskretsen sagt att han litar mer på Lars Norén än på en fet moderat. Då kunde Benke svarat ynglingen att Lars Norén troligen inte är särskilt bra på stadsplanering, men att det kan vara en bra idé att sätta sig in i vad det handlar om innan man tar ställning.
Kulturslussens förslag verkar ha en bättre trafiklösning än stadshuset. Det har ju arbetats fram i samråd med seriösa arkitekter. Det ser också ut att kunna bli billigare eftersom omgörningen inte är lika omfattande, särskilt inte mot Skeppsbron, men förslaget tyngs av onödiga ”kulturtillägg”. Utan att kunna särskilt mycket om just detta, tror jag att det i regel är bättre att satsa verksamhetspengar på befintliga kulturlokaler än att expandera i nya (eller gamla). Det så kallade ”Barnpalatset” är en aktuell illustration av det problemet: stort dyrt hus, slut på verksamhetspengarna efter ett halvår.
Och Slussenfrågan är nog tyvärr körd, något som till exempel Bengt Olsson får ta på sig en del av ansvaret för.
Jag försökte att förklara vad jag uppfattade att Bengt reagerade mot. Själv har jag i brev till Benny Andersson framfört mina synpunkter, nämligen att det finns enkla alternativ som inte för med sig stora trafikproblem och som kan genomföras till mycket lägre kostnad är Stadshusets Stora Förslag.
Bengts ställningstagande är jag inte riktigt klar över. Men att han inte ville att en så viktig sak skulle tappa trovärdighet genom att den kunde uppfattas som ytterligare ett av kulturvänsterns fritidsnöjen tyckte jag att jag förstod. Det har jag försökt klargöra några gånger. Jag kan förstås ha fel. Men det betyder inte att jag på något sätt accepterar Stadshusets Stora Förslag.
Det är nog lika bra att inte yttra sig mer i den här saken. Annars blir väl jag också medskyldig till att Stadshusets förslag genomförs.
Skillnaden på din och Benkes reaktion är – tror jag – att han säger:”om kulturvänstern är emot så är jag för”, medan du, som inte heller köper kulturvänsterns förslag sådär utan vidare, kollar upp vad det handlar om och bildar dig en egen uppfattning och agerar.
Det är ju en helt annan sak och min lite slarviga passning i förra kommentaren handlade bara om det där första ledet: att du i likhet med Benke misstror något som går under samlingsnamnet ”kulturvänstern”.
Med tanke på att han har ett rätt stort inflytande opinionsmässigt kan det mycket väl ha påverkat frågan, särskilt den första artikeln, som han skrev innan beslut togs i fullmäktige.