En sak borde vi ha lärt oss, vi stockholmare: det är inte så lätt att handskas med utländska stjärnarkitekter.
Moderna museet, ritat av den spanske arkitekten Rafael Moneo, ändrades och anpassades men blev kanske inte helt lyckat ändå. Sedan stängdes det för mögelsanering efter några år. När en annan spansk arkitekt, Ricardo Bofill, ritat bostadsområdet Bofills båge på Södermalm undrade någon om det inte skulle vara några balkonger. Motvilligt hängde han på några balkongholkar på baksidan av bågen, inte mot parken, för det skulle förstöra hans arkitektoniska koncept.
Och nu Sir Norman Foster, störst av dem alla. Men han är ingen stjärna på trafiklösningar precis. Han gillar att rita hus och han tar gärna ut svängarna. Han är en av världens mest kända arkitekter. Så här ritar han.
Frågan är om det gör honom bäst lämpad att fixa till en trafikknut i Stockholm.
Här ser vi hans Slussenförslag 
som det presenterades i första vändan. Alltså det förslag som vann den arkitekttävling som Stockholms stad utlyst.
Framför Stadsmuseet ligger en stor kloss. Framför Slussplan en skrymmande och skymmande byggnad. Framför KF-husen en rad med hus. Det beskrevs då som ett sätt att skapa ett tryggare Slussen, som att förbättra och förtäta stadsbilden och skapa en sammanhängande byggnadsfasad mot vattnet. Instängt och hårdexploaterat sade kritiken.
Sedan har det kompromissats och jämkats och fixats och ingenting är klart och på de flesta frågor finns ett svar som går ut på att det ska ”anpassas”. Den där broslingan som inte leder någonstans är i alla fall borta, liksom de flesta husen. Det innebär att det egentligen bara finns kvar en åttafilig väg och ett par T-korsningar av det ursprungliga stadsförtätningsförslaget.
Svårdebatterat, kan man väl säga, utan att överdriva.
OBS – billigt. På gränsen till uthärdligt. Nästan göteborgskt.
Du vet väl att sir Norman betraktar sina skapelser som sina barn? De flesta anser han är döttrar.
Och eftersom de är ensamstående så omnämns de som Fröken Foster. Fast på engelska.
Lite Göteborg, kanske, fast kul. Men å andra sidan ser hans uppåtsträvande skapelser ut att vilja symbolisera något helt annat. Kan bara inte komma på vad…
Termosaflaskur, kanske?
Jamenvissta, det var det ju!
BTW, byggnaden med röd topp vid älvstranden i Göteborg, aka ”Läppstiftet” har ju ett alternativ namn som känns aktuellt i sammanhanget. Du veta?
Patronhylsan, kanske?
OK, Googlade lite – Vattenståndet ska det vara. Ack ja, dessa göteborgare.
Då har du nästan skaffat dig en porrsite då?
Åttafilig väg?!
Det lär bli som i Los Angeles då.
Lite åt det hållet ja. En kritik som ofta återkommer är att det blir trångt för fotgängare på sina ställen, en av många punkter som ska ”anpassas”.
PS. Men å andra sidan minskar man det totala antalet bilfiler genom att ta bort en bro, så det kommer att bli bilköer också precis som i Los Angeles. Idag flyter trafiken fint genom Slussen och så kan vi ju inte ha det. Stockholm är väl en storstad för bövelen!
Snabbt förslag nu på morgonen. Inte så genomarbetat, men det var ju inte Fosters förslag heller. Jo, så här:
Torn är ju grejen, liksom. Och nu är ju Kolingborg en bra bas för ett torn. Det är bara att förstärka grunden rejält, inrätta ett runtomakvarium i den del som ligger under vattnet. Ordna så att det blir ett Mälarakvarium västerut och ett Saltsjöakvarium österut. Fiffigt, fint och pedagogiskt.
Så, själva tornet, då. Det ska förstås döpas till Koling Tower. Cooling towers finns ju på alla kraftverk som körs med fossila bränslen och med kärnkraft. Här kommer Stockholm att vara miljöföregångare igen! Men världens första Koling Tower med Zero emission!
Och så vare utsikt och jobbiga trappor. Samt den knepiga cykel och fotgängarkommunikationen mellan Gamla Stan och Söder. En gång/cykelbro från Söder till Koling Tower och en bro i djärv båge från Koling Tower ner mot Skeppsbron eller Kornhamnstorg löser den detaljen. Det är viktigt attt bågen blir just djärv. Så att man kan skriva det i turistbroschyrerna.
Och – håll i er nu! – det allra bästa: en SKALFASAD som kan bytas ut varje decennium. Som skalet på en mobiltelefon. En tävling som alla arkitektkontor bjuds in till i god tid så att förslagen kan diskuteras och debatteras i Stadshuset och media i god tid före varje decenniumskifte. På det sättet tillförsäkras Stadshuset ett kontinuerligt flöde av viktiga ärenden och, får man hoppas, av mutor så att verksamheten blir självfinansierad.
Minns du Sverka? Det moderna Sveriges svar på Birka och på Brasilia. Kanske dags att leta fram skisserna ur gömmorna.