Fortfarande november. Det behövs kraftfulla lampor så här års. Den gamla sorten blir allt svårare att få tag i. Och den nya sorten, lågenergilamporna, är besvärliga att bli av med. Vi har redan en liten hög trasiga energisparlampor, som bör slutförvaras på lämpligt sätt. Ovisst var. Många slänger dem i glasåtervinningen, vilket är en mycket dålig idé, eftersom de innehåller kvicksilver.
De nya lamporna verkar gå sönder ungefär i samma takt som de gamla, trots att de kostar det femdubbla. De funkar inte med dimmer. Där de fungerar ger de ett ganska trist ljus. Jag är med andra ord inte så övertygad om att detta är det bästa sättet att spara energi. Och det är definitivt inte ett bra sätt att värna miljön. Vi är tydligen, enligt uppgifter i dagspressen, två miljoner personer som inte riktigt vet hur vi ska bli av med kvicksilvret.
Vad ska en vilsen konsument göra? Följa det medelålders plus-parets exempel, som Sven-Bertil Bärnarp skildrar i sin DN-serie. De köper den gamla sortens lampor i mörka gränder av lamplangare. Lösenord: ”Varde ljus.”
Jag tror alltid att en av lamporna i vår sänglampa har gått sönder när jag tänder den, eftersom den bara ger ledljus. Nu har jag lärt mig att det tar tre minuter innan den lyser någorlunda. Jag saknar verkligen de gamla glödlamporna. Bra att du skrev det där om kvicksilver – visste inte att de innehöll det. Har säkert syndat och slängt lampor i soporna. Ska genast installera en särskild behållare för använda energisparlampor.
Ingrid, som känner att hon behöver mer ljus i tillvaron för varje år som går.
Frågan är ju vad man gör med de där jämrans lamporna när den särskilda behållaren är full. Här i våra trakter kommer det en båt och samlar upp miljöfarligt, men det är ett par år sedan jag senast såg den.
Och visst blir man allt mer ljuskrävande med åren.
@Karin E
Har du en plan? Ditt tidigare inlägg om Triton känns högaktuellt även i detta sammanhang. Det företag, LightLab, som jag nämnde i en kommentar hade som ursprunglig affärsidé att producera en kvicksilverfri lågenergilampa.
Oförmåga, självbelåtenhet, kriminella handlingar och andra olyckliga inslag har medfört att inga egentliga framsteg har gjorts och när LED-lamporna började bli riktigt bra för några år sedan var det kört för LightLab.
Nu kompletterades strategin med förnekande och smutskastning av LED. Nya emissioner, nya förnekanden och fabricerade ”sanningar” om LED och den egna lampan.
Är din plan att stödja LightLab genom att berätta om CFL och kvicksilver? Jag tror det inte, men med tanke på vår mångåriga relation kan det uppfattas så. FYI, jag är John Galt på VCW. Kolla http://www.dagensps.se/tjanster/vcw/ och sök på LightLab.
Oj, en plan? Ack om så vore. Jag är genuint okunnig och välkomnar all upplysning på belysningsområdet. LED? Hur funkar de, är det sådana som jag utan framgång försökte pilla in i en ljusramp i badrummet för några år sedan? Eller något som man behöver verktyg för att få på plats? Eller specialsocklar i lamporna? Om det inte är så illa är jag ett offer för LightLabs ondsinta desinformation. Eller det kanske är halogenlampor jag försökt använda. Vad är skillnaden och vilka lampor kan vara bra att satsa på i ett normalhushåll med rätt mycket ljusbehov?
Jag avskyr också de nya sorternas lampor — det är en av vår tids största miljöblåsningar. En av de värsta sakerna med lågenergilamporna är att de ger ett ljus som är dåligt att vistas i — jag vet inte riktigt vad fackuttrycket för det är (det vet säkert Gurra), men det lyser i alla fall med supersnabba pulser, det vill säga: ljuset tänds och släcks hela tiden. Att vistas i sån belysning är som alla begriper direkt menligt. Man blir stressad och mår dåligt utan att kunna sätta fingret på varför. Enligt min elbutik är LED mindra dåligt, men har i grunden samma problem.
Nä, var det miljön man värnade om så tycker jag det verkade som om man gick ur askan i elden när man tvingade in lågenergilampan. Ur folkhälsosynpunkt är det sannolikt helt förkastligt. Jag ser inte en enda fördel för konsumenten — den högre kostnaden för de nya lamporna hinner man aldrig spara in via elräkningen, eftersom de pajar snabbare än de gamla hederliga lamporna.
MG
Det du upplever som obehagligt kallas för ”flimmer” (Flicker på engelska). Det finns normer för hur mycket flimmer en ljuskälla för ”civil” användning får ha. Men tyvärr slutar den gränskurvan nånstans vid 20 – 30 Hz (om jag minns rätt) medan flimret i en lysrörslampa (om det finns, man kan eliminera det med enkla men skrymmande komponenter) ligger på exakt 100 Hz. Så där gäller inte kurvan. Jag har inte mätt flimmer på en LED-lampa men ska se till att göra det ganska snart. Stand by!
Gjorde en mätning på lysrör (det förekommer mycket bondfångeri i belysningsbranschen) och min avsikt var att dra ner brallorna på de här (troliga) bondfångarna. Det visade sig att dom har en poäng med vad de gör. Men marknadsföringen är oerhört oseriös. Så dom är nog bondfångare i alla fall. Den violetta kurvan i andra bilden visar hur ljuset (strömmen i fototransistorns) varierar kraftigt med 100 Hz frekvens. Mätningen finns här: http://www.gke.org/pub/files/Flourescent%20light%20fixtures%20and%20variable%20voltage%20w%20appendix.pdf
Nej, jag inser att det måste vara en ren slump att du tog upp detta med belysning.
LED är det som gäller. CFL är faktiskt rätt läskigt. Inte så att kvicksilvermängden leder till omedelbar död och förintelse, men i längden är det inte alls bra att sprida kvicksilver i miljön.
LED är ren halvledarteknik. Visserligen försöker LightLab göra gällande att dopingämnena, det förekommer bland annat arsenik, gör LED lika farligt som CFL. Men där handlar det om väldigt små koncentrationer i väldigt små mängder kisel. Absolut ingen risk. Då är det kanske frågan om inte den zinkoxid som LightLab avser använda i stora mängder i sina lampkatoder är otrevligare att få ut i miljön.
Du kanske minns cinnoberrött? Det var rena kvicksilversmeten. Och det röda betmedel som användes till allt utsäde – också kvicksilver. Inte konstigt att vi blev som vi blev. Vattensprutkrig med så kallade FLIT-sprutor som användes att ta död på mott och mal var ett vanligt sätt att roa sig. Åtminstone bland den yngre manliga befolkningen. Det mesta av detta var vi förbi när Hormoslyret dök upp som en överraskning – Oj! Påverkade det människor också? Och Neurosedyn. Konstigt att vi inte blev konstigare än vi blev.
DOE (USA:s energidepartement) utlyste en tävling om den bästa alternativa ljuskällan för några år sedan. Mycket tydliga och välgrundade krav på ljuskällans egenskaper var givna och vid tävlingstidens utgång fanns det en klar och tydlig vinnare som inte bara klarade kraven utan gjorde det med råge. Det var Philips LED-lampa som tog hem priset. Dom har allt man kan begära och konkurrenterna, GE, Osram, Sylvania och ytterligare någon är också bra.
Undvik okända fabrikat. Där har det inte stabiliserat sig riktigt än. Det finns stora skillnader i ljusåtergivning och livslängd.
Jo cinnober minns jag. Mycket godare än kadmium, faktiskt, när man mot bättre vetande slickade av akvarellpenseln. Men akvarellfärger är dyra, så det var nog mycket små mängder jag fick i mig på det sättet.
Men LED-lamporna. Funkar de med vanlig sockel? Varför får man inte sådana i lampaffären när man ber om en 60-wattslampa, eller motsvarande (som ju inte alls är motsvarande utan mycket svagare)?
Börja här: http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/energi/article3228734.ece En kort artikel om Philips LED-lampa, som vann DOE-priset.
I artikeln sägs att ett krav var att livslängden skulle vara minst 25 000 timmar. Det är cirka tre års kontinuerligt tänd lampa (dag och natt, aldrig släckt) och troligen omkring tio år vid normal användning.
Livslängdens slut innebar inte att lampan gick sönder utan att ljusflödet minskat med, tror jag, 10 procent. Vid provets slut hade Philips lampor (man testade ganska många – kanske hundra eller tusen) ett mycket måttligt reducerat ljusflöde. Mindre än en procents reduktion.
Ursäkta, det här blir ganska långt. Googla LED-lamp och DOE lamp prize och liknande.
Man bör alltså vara docent i både kemi, fysik och elektronik för att köpa en lampa?
Ja, såvida man inte har tillgång till en Skogsgurra, förstås.
Om man råkar ha sönder en kvicksilverlampa ska man enligt kemikalieinspektionen lämna rummet och tillkalla expertis för sanering.
Det kan vara värt att påminna om att kvicksilverbomberna införts genom ett direktiv från EU. Och som vanligt har flata svenska politiker accepterat ännu ett idiotiskt påfund från EU.