Fortfarande november, verkar det som och dessutom måndag morgon. Om man behöver något uppiggande kan man på fikarasten eller någon annan ledig stund kolla in på den trevliga sajten Engrish.
Musbekämpning är ju högaktuellt så här års och denna metod är tydligen effektiv, men miserabel för mössen, miserabelt miserabel. Texten i sin helhet känns nästan poetisk när man läser den långsamt
Här är adressen: http://www.engrish.com/
Uppdatering: Miss Gilette har redan botaniserat på engrish-sidan och fastnat för samma muspoesi: http://missgillette.blogspot.com/2011/10/surly-lady-in-tremor.html samt illustrerat med en något mer poetisk bild.
Då tänkte vi lika! Så här blev min postning om samma grej:
http://missgillette.blogspot.com/2011/10/surly-lady-in-tremor.html
(Fast … inte miserabel! Det ska mycket till innan man översätter miserable med miserabel, tycker jag bestämt.)
Great minds think alike. Fast det ser ju onekligen ut som jag snott Engrish-lånet från dig. Märkligt att vi fastnade för precis samma bild och dessutom gjorde samma association till poesi!
Jag hade först ett mycket längre inlägg om Horseflies och annat från Engrish-sajten, men så tyckte jag mössen var mest gripande.
Nej, inte miserabel, kanske, mer eländig men jag ville koppla till texten på bilden.
Handlar det om råttfällor? I så fall kommer det snart en redovisning av råttfälletest nära detta nät. Inledande försök har gjorts. Då exploderade fällan redan innan provautomaten var klar. Nu återstår lite skruvande och lite programmering. Stå bi!
Observera att jag använder god svenska.
http://gke.org/pub/files/Falltest.JPG
Jag står bi, men tror inte att jag vill bistå när det där elektriska tortyrinstrumentet (som länken leder till) ska testas.
Tack för tipset till Engrishsajten. Jag kan också bidra med en skylt på den här länken http://musikanta.blogspot.com/2009/08/utflykt-till-peking-dag-3-fredag-7.html
Jag är inte någon vän att råttor – men vad ska man göra med det stackars djuret när det fastnat i limmet. Skogsgurras förslag är väl något lite humanare i alla fall…
Oj, detta ömtåliga gräs skulle man ju inte kunna vara hårdhjärtad mot!
Vilka fina resebilder.
Jag kan ju inte vara hårdhjärtad mot mössen heller. Mina musbekämpningsmetoder är mycket krångliga och går ut på att jag fångar mössen i en liten bur och sedan tar jag med dem till någon inte alltför närbelägen skog. Där släpper jag ut dem, efter en liten föreläsning om att det verkligen inte är någon idé att försöka ta sig tillbaka. Schas in i skogen bara!
Mer detaljer om detta finns här:https://www.karinenglund.com/2011/05/moss-och-manniskor/
Ett förtydligande: Bilden visar embryot till en råttfälletestare. Den ska spänna och släppa slagbygeln tills något går sönder. Ofta är det märlorna som håller den vid bottenplattan som lossnar så att fjädern snurrar runt och skär upp handen på den som håller på och gillrar fällan.
Blodvite uppstår och Bröderna Nelson, som importerar fällan, försöker komma undan med mutor. Det hjälper ju egentligen ingen – även om det var trevligt med en mindre lastbil som levererade alla möjliga redskap, handskar och färggranna handsnidade stickor som talar om var morötterna, rödbetorna och allt annat man sått kanske tänker komma upp.
Nu har jag föreslagit Nelsons att jag kör en väldokumenterad test av 20 råttfällor. Om samtliga klarar 100 cykler är jag nöjd och kommer att ge fällorna MVG. Om en enda fälla havererar innan 100 cykler uppnåtts är det IG. Då kommer jag givetvis att fakturera bröderna.
Jag har meddelat dem detta via Kapten Konsument (som ni ska uppfatta på rätt sätt – han är en seriös ung man som inte riktigt får den uppskattning han tycker att han förtjänar) och eftersom Bröderna Nelson godkänt upplägget genom passiv acceptans ser jag fram mot lite klirr i kassan framåt jul.
Avsikten med övningen är alltså inte att döda råttor utan att hållbarhetstesta fäller. På samma sätt som IKEA gör med Bosse och Berit och Tjosan och alla andra möbler.
Är det sådana där små elaka träplattor med en bygel som smäller en på fingrarna som du testar? Skulle du inte kunna passa på att utveckla dem så att de känner skillnad på möss och människor?
Där finns det en enkel lösning. Alla som suttit vid brasans sken och täljt selpinnar under långa vinterkvällar kan göra det.
Allt som behövs är en liten träkil som man skjuter in under ostrecipienten. Kilen är försedd med ett snöre och när man riggat klart och allt är till belåtenhet drar man bort kilen så att fällan intar skarpt läge.
Nu saknas bara ett bra namn på denna värdefulla uppfinning. Förslag?