Hej då alen

Postat den 10 september, 2011 av Karin

… och storlommen, höstanemonerna, astrakanerna, husmössen och solnedgångarna över sjön Rossen. Nu blir det stadsliv igen, men I’ll be back, ofta och mycket, förhoppningsvis.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

8 svar på Hej då alen

  1. Kicki skriver:
    10 september, 2011 kl. 14:15

    Jahadu, jag hade nästan tänkt titta in när jag åker till Lisbeth http://www.lisbethwahlbergtextil.n.nu/ nu i helgen. Men det får bli en annan gång.
    Den här sommaren var verkligen i kortaste laget.

    • Karin skriver:
      10 september, 2011 kl. 21:13

      Hälsa Lisbeth! Jag försökte kommentera hennes fina bilder men det funkade inte så det blev mejl i stället. Mycket snygg sida!

    • Skogsgurra skriver:
      11 september, 2011 kl. 11:41

      Ja, för sjutton! Hälsa Lisbeth – jag anar Doris i bakgrunden när jag ser hennes färgval. Rune finns nog där också, men svårare att sätta fingret på.

      Lisbeth har en bild av sin arbetsbänk som hon tycker verkar rörig. I mina ögon ser den närmast pedantiskt välstädad ut. Så här kan en arbetsbänk också se ut: http://www.gke.org/pub/files/Jim_and_Bob.jpg (googla Jim Williams och Bob Pease för ledsamma detaljer).

      Min bänk ser ut som ett mellanting mellan Lisbeths och Jims – med dragning åt Jims.

  2. Skogsgurra skriver:
    10 september, 2011 kl. 18:07

    Jag blev alldeles kall när jag såg titeln. Men lugnade mig när jag såg fortsättningen.

    Jag misstänker att du valde ord med starkt medvetande om vilka reaktioner de skulle kunna – och kunde – framkalla.

    Mycket fin bild på äddern. Min ser ut så här: http://gke.org/pub/files/ADDERN%201.jpg

    • Kicki skriver:
      10 september, 2011 kl. 20:02

      Instämmer, jag drog också efter andan först.

      • Karin skriver:
        10 september, 2011 kl. 21:11

        Oj då, ursäkta, men jag menade inte att vara så dramatisk. Jag är övertygad om ett ”den gamla damen” som Erland kallade alen kommer att stå där för evigt. Asken och alen i varsin ytterkant av tomten. Det kunde nästan ha varit Ask och Embla, men Embla är ju en alm, så det får väl bli Ask och Ale, i stället.

    • Karin skriver:
      10 september, 2011 kl. 21:56

      Fin vinteral, Skogsgurra! Måste vara för några år sedan, före Nagorno Karabach, alltså, eftersom både sockertoppsgran och syrenhäck är kvar. Snöfattig januari? Sent i mars?

Kommentarer är stängda.