Fiskafänge

En av vännerna gillar att fiska. Hon var här på besök häromåret och dag efter dag stod hon på bryggan och hoppades i några veckor. Kanske, kanske idag, i alla fall.

Och så sista dagen, precis innan hon skulle återvända hem till USA, fick hon plötsligt upp en liten mört! Överlycklig överlämnade hon den till oss för åtgärder och vi lovade ta väl hand om den. Vi tyckte det var synd att bara slänga tillbaka den i sjön så vi beslöt att dokumentera hennes fångst. I lekstugan letade jag upp en ministekpanna och en dockservice. I ett miniglas hällde jag äppeljuice så att det skulle se ut som öl.

Resultatet blev rätt bra. På lekstugeverandans smala räcke, med suddig bakgrund kan man ju tro att det är en rätt så stor fisk i en stekpanna. Jag skickade bilden till min kompis och hon undrade om vi hade orkat äta upp hela…

Idag när jag plockade ihop efter sommaren hittade jag spridda barnleksaker nere vid sjön, bland annat delar av rekvisitan till fiskbilden. Nu blir proportionerna lite annorlunda. Stekpannan är ungefär fem centimeter och mörten var väl högst en decimeter. Men det ska jag nog inte berätta för min kompis.

Det här inlägget postades i Att tolka, Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 svar på Fiskafänge

  1. Skogsgurra skriver:

    Frågar mest eftersom ni aldrig dök upp. Vi har håv så att ni kan fånga kvidd i bäcken nästa gång.

    • Karin skriver:

      DET ska jag däremot berätta för Ginny. Uteblivet uppdykande måste nog bero på borreliaeländet, för det var faktiskt förra året hon var här, när jag tänker efter.

Kommentarer är stängda.