Det verkar finnas långt fler behändiga ord för skrivprocesser på engelska än på svenska och kanske särskilt i USA. Om man diskuterar skrivande med någon i USA kan man vara säker på att man snart kommer in på frågan om plotters och pantsers. De definitioner som alla verkar vara överens om är:
Plotters – writers who plan the plot in their novels in advance.
Pantsers – writers who write ”by the seat of their pants”, without a plan.
Ganska lätt att förstå, men svårt att översätta. En plotter planerar; en panstser sitter på sin byxbak och skriver på för att se vad som händer.
Hur översätter man plotter? Plottare låter skumt, liksom intrigmakare. Och en handlingsmänniska är ju något annat. ”En författare som planerar handlingen i sin roman i förväg” är väl den korrekta, man ack så klumpiga lösningen. Pantser är lättare. Byxbakare skulle kunna fungera. Det är i alla fall inte upptaget av andra innebörder, såvitt jag vet.
Om man söker på pantser på nätet får man 
massor av träffar för skrivrelaterade diskussioner. Om man söker på byxbak på svenska får man erbjudanden om praktiska arbetsbyxor med förstärkt byxbak. Undrar om de tänkt på att de skulle kunna rikta sin marknadsföring även till Författarförbundets medlemmar? Och jag undrar också om Författarförbundets medlemmar i så fall skulle förstå poängen.
Själv är jag en utpräglad pantser och skulle kunna tänka mig ett par sådana där förstärkta byxor. Eftersom jag fortfarande befinner mig på något slags experimenterande stadium funderar jag en hel del på fördelarna med den ena eller andra metoden. Att bara skriva på, för att se hur det går för de där personerna man hittat på, är förstås roligast, nästan som att läsa en bok för första gången. Men det kan ju gå käpprätt åt pipsvängen också. Alla råd, alla ”how-to”- instruktioner, alla kurser och författartips-sidor säger samma sak. Pantsers är losers. Nej, de uttrycker det inte riktigt så, men andemeningen är tydlig: visst, fortsätt med ditt byxbakande du, men tro inte att du får din bok såld om du inte har en solid plan, en berättararkitektur som bygger på den gamla beprövade, femdelade dramaturgin: dilemma, tillspetsning, vändpunkt, nya svårigheter, upplösning. Har man inte det, har man inte en chans.
Jag är övertygad om att det är effektivare att använda en detaljerad plan för handlingen, men är det lika kul? Då vet man ju i förväg hur det går.
… ah, denna ständigt återkommande fråga. Man tar naturligtvis det bästa av två världar och sammanför dem. Så länge du vet riktningen och var du är på väg så finns det oändliga vägar att upptäcka på vägen dit. Fördelen är att du trots det inte blir vilse. Det är ungefär som att luffa runt i världen. Du vet var du är på väg men inte riktigt vad som kan hända! Alltså behövs ett nyord, vilket, det vet jag däremot inte! En byxnötare med riktning helt enkelt. A
Du får det att låta lockande, Annica. Jag är beredd att testa din metod, även om det skulle innebära att överraskningsmomentet uteblir för min del. Inga fler: Aha, var det dit de var på väg och oj, är han verkligen så elak/god/dumdristig osv. Och: skulle inte de där två få ihop det? Vad håller de på med?!
Intressant Karin!
Det tycks finnas en hel del engelska begrepp om skrivande som är svårt att hitta motsvarigheten till i svenskan. Creative Writing låter kul, men hur roligt låter ”Kreativt skrivande”?
I det här fallet skulle jag föreslå ”strateg” istället för Plotter, och ”anarkist” istället för Pantser – dvs, är du Strateg eller Anarkist?
Noveller har jag aldrig planerat mer än fem minuter, romanutkast är en annan femma, särskilt om man inte har tid att jobba med det under sammanhängande tid – då känns det nästan som om man måste vara strateg…?
Massor! Sammantaget har nog engelskan mer begrepp på det här området än svenskan, liksom alla dessa vedertagna förkortningar för hela författarprocessen som kan förbrylla. Alltifrån POV till SASE, alltså från Point Of View eller berättarperspektiv till Self-Addressed Stamped Envelope, dvs det returkuvert med frimärken som man skickar OBS inte till förlaget, utan till en agent. Den svenska bokmaknaden är fortfarande långt ifrån den nordamerikanska industriprocessen, tack och lov.
Och alla dessa betydelseskillnader. Writer är ett behändigt ord på engelska. Skribent känns mer begränsat, men det kanske bara är i min föreställningsvärld?
Hela sommaren har jag funderat på detta. Trodde att det bara var att ta en bunt och skriva om. Nej det krävs tydligen en hel del vridande och vändande. Barbara Voors har skrivarhelg i Katarina där man diskuterar lite mer avancerade frågor av detta slag.
Tänker testa en mix av plotters och pantsers på kul. Välkommen hem till stan.
Ja, man får nog pröva sig fram och det är väldigt nyttigt att diskutera med andra som håller på med olika metoder. Spännande med Voors i Katarina! När?
Det var bara ett kort gästspel i stan den här gången för min del, men om ett par veckor blir det troligen mer sammanhängande stadsliv.