B Wahlströms böcker om sommarblommor, småkryp och annat är läckra små volymer med lagom mycket fakta, tydliga bilder och en liten ruta att fylla i vad man har hittat och när. Det kan ge mycket varierande uppgifter om fyndplatsen, som: ”överallt” eller ”hemma” eller ”i högt gräs”. Tidpunkten anges på motsvarande sätt med klockslag och datum, eller ”hela tiden” eller ”minns inte riktigt”.
Böckerna är perfekta för blomspotting och insektsspotting. Växter och kryp finns runt knuten, även i stadsmiljö.
För här handlar det nämligen inte om rara örter, eller sällsynta skalbaggar, utan just om det där som är lätt att hitta. Myror, maskar, sniglar, maskrosor, mossa, ormbunkar, lönnar och rönnar. (Illustrationerna är uppdaterade 3/8 för att ge en mer varierad bil av tillkomsthistorien. Ibland skriver fyraåringarna själva, ibland dikterar de innehållet för assisterande sekreterare. Det går att klicka på bilderna för att se större format.)
Det finns små fina burkar också, som man kan samla kryp och blommor i för närmre studier. För levande varelser gäller: samla in, undersöka, släppa ut igen. Annars riskerar man lätt att någon favoritsyrsa flyttar in i sovrummet.
Med risk att bryta mot den grundläggande regeln, att man inte ska tilldela dyngbaggar och spottstritar mänskliga egenskaper, använder jag argumentet att alla längtar hem till sig på kvällen, även insekter. Och om de lämnas kvar i burken över natten kanske de inte överlever.
Men barn vill ju att det ska vara logiskt, så när jag pläderar för gräshoppans rätt till liv och frihet undrar de varför jag i så fall slår ihjäl mygg. ”Är det för att dom är så små?”
Jo, det är det väl egentligen, men det var inget bra svar att ge till ett logiskt barn. ”Flugor då?” Jo, flugor kan jag väl kanske tänka mig att smälla ihjäl, med något tillhygge. ”Fjäril?” Nej, det finns ju ingen anledning att ha ihjäl fjärilar. ”Men om fjärilar var jättegiftiga, som huggormar?” Jag invände att fjärilar faktiskt inte är giftiga. ”Men huggorm då. Skulle du ha ihjäl en huggorm?” Tack och lov kommer svensk lagstiftning till min hjälp i det fallet och jag kan förklara att det är förbjudet att slå ihjäl huggormar, så det tänker jag inte göra.
Ack – vore jag den att behärska mitt korrekturläsaröga. Men nu ere så här tråkit, serru. Att mandrom har spanat in en konstihet. Varu på Gåttlann – eller vare står för någe – för tie år sen? Ja – ja bara unnrar alltså.
Jaudu, Gåtlann it is och tie aur heit eller deit aur väl inget att brauka öom!
Åter till fastlandet i morgon, dock.
2001?
Som sagt – i ett lite större perspektiv är väl tio år inget att hänga upp sig på. Kan ju ha varit någon dyskalkyliker i farten, t.ex.
Ursäkta, jag kunde inte dechiffrera meddelandet. Nu anar jag vad det stod.
På tal om dys- Vad heter det när man inte kan hålla ordning på datum? I går antedaterades ett antal dokument. Dagens datum var 2 augusti (borde kanske ha sagt något med anledning av dagen) men mätprogrammet tyckte att mina filer var skapade den 3 augusti.
Jao, deit aur einte leitt. Häller på att försöka lyssna in de gotländska diftongerna, men det är rätt lurigt. Tio borde nog snarare skrivas teio, t.ex.
Så här: http://gke.org/pub/files/Fluke%20dates%20in%20advance%20August%203%20already%20on%20August%20second.jpg
Dyscronologi? Jag hittar förvånansvärt få användbara tidsord i Roget’s.
Men hur går det till när det blir sådär fel? Är det någon som på skoj flyttar datumgränsen lite hit och dit?
Det är ett sällsynt dassigt program för hantering av data från deras oscilloscop. Det är från nittiotalet och helt sönderpatchat. Verkar som mjukvaruutvecklarna fått foten och ekonomerna försöker sköta tekniken. Det går inte så bra, kan jag säga.
Och nästa grej: Om man ber programmet att ’Tile horizontal’ och det lägger upp delfönstren i en vertikal rad i stället (jo, samma program), vad heter det på dys-språk?
Jag har ett ganska stort antal buggar i den här stilen, men resten kräver lite teknikförståelse för att gå hem. Det är riktigt illa.
http://www.fluke.com/ Störst och bäst och med den bästa kvaliteten. Jojo.