Just nu läser jag en cykelbok av lite ovanligt slag. Råden om utrustning och val av cykel kommer mer som förklaringar, ifall någon skulle undra: Att cykla i kjol ger en mer sensuell cykelupplevelse och herrskor är stadiga och bra cykelskor, men ändå luftiga. Dessutom har de – till skillnad från mången sportsko – en distinkt klack så att foten inte riskerar att glida om pedalerna blir leriga och hala, eller isiga på vintern. Cykeln bör vara oväxlad eftersom ”det blir så enkelt att byta en slang eller ett däck när man är tekniskt obegåvad och lite rädd för att bli stående cykellös på vägen om jag skulle börja rota i kedjekransar och annat svårt.” Om det blir lite tungt i backarna är det bara att ställa sig upp och trampa. Och om det ändå är för trögt får man gå uppför backen.
Birgitta Eklund berättar i boken 
Mitt hjulliv om långa cykelturer i Sverige, Danmark, Belgien, Holland och kanske framförallt Frankrike. Möten med landskap, men också med medmänniskor. Helt oförskräckt övernattar hon där det går, en form av ”sofa surfing”, med förvånansvärt många spontana och hjälp- samma människor längs hennes väg. Ett samtal på en kyrkogård i Värmland leder till nattlogi och murkelsoppa med hembakt bröd till kvällsmat. En fråga om övernattningsmöjligheter i Köpenhamns utkanter besvaras med ett ”Det går bra att sova hos mig” och som betalning räcker en bit getost bra. Så kan världen också vara om man utgår från att den är det!
Just det! Naivitet, barnslighet, tillit, kontakt. Det gör det så mycket bättre att leva. och den här damen lever verkligen med lätt bagage. Våra turer i Europa är lite bekvämare, men något i samma stil. En del finns samlat här: http://www.gke.org/pub/ leta reda på Europa med bil, del 1 och 2. I nedre delen av filförteckningen.
Mindre charter, mindre flock, mera skoj! Det behöver vi nu.
Helt i Birgitta Eklunds anda! Hotel Weisses Rössl i Funäsdalen, jag menar Funesdalen och vattenkraftverk på väg mot Cerdanien och allt det andra. Kul läsning – och uppbygglig, om du ursäktar!
Inte bara det. Arthur och Ingrid och Simon är på ingående i augusti. Kom och träffa dem. Arthur är full med gamla skrönor.
Ungefär när?
Njae.. Hmm.. viss kommunikation känns osäker. Heuer geht’s leider nicht. Vad stackars Heidi råkat ut för kan jag inte räkna ut. Någon? http://gke.org/pub/files/Artur%20sms%201.JPG Allvarligt?
Det låter som en läsvärd bok. Och en vacker författarinna därtill – i övrigt håller jag med om att det går (för) fort – kantareller är en tröst!
Tillkomsthistorien är också intressant. Hon bestämde sig för att skriva ner cykelminnen, råd och tips och så gav hon helt enkelt ut boken själv. Det börjar bli allt vanligare, men ny tryckteknik, och en riktigt bra idé.