Eftersom vissa yrkesgrupper har svårare att få jobb efter avslutad utbildning vill Svenskt Näringsliv sänka studiemedlen för dem som väljer att studera ”fel” ämnen. I rapporten Konsten att strula till ett liv. Om ungdomars irrvägar mellan skola och arbete, föreslås sänkt stöd för studenter inom onödigt populära ämnen som:”till exempel programmen för blivande språkvetare, regissörer, musiker, lingvistiker och operasångare”.
Som stundom vikarierande språkpolis tycker jag förstås att detta är trist för lingvistikerna och undrar samtidigt hur det blir för lingvisterna.
I sammanfattningen skildrar man först de strulande ungdomar som kostat på sig diverse kurser i humaniora. Sedan får man veta hur det borde gå till:
Om man jämför detta med 
civilingenjören som gått raka vägen så är läget helt annorlunda. Hon har etablerat sig på arbetsmarknaden och kunnat visa vad hon går för i karriären, vilket gör att en föräldraledighet inte nödvändigtvis blir ett stort avbräck. Hon har kunnat lägga undan en grundplåt för bostad och andra eventualiteter. Livspusslet blir väsentligt enklare.”
Det kan man nog aldrig veta, vad det är som gör livspusslet enklare. En fungerande bostadsmarknad, till exempel? Och civilingenjörens partner kanske tycker att det blivit i tristaste laget och sticker med en språkvetare. Den där spikraka civilingenjören kanske ska ta sig en ordentlig funderare på vad det är hon går raka vägen till. Och på när livet börjar. Egentligen.
I många länder gör man helt andra bedömningar av värdet och nyttan av humaniora och där skakar man också på huvudet åt regeringens tilltag att stryka de estetiska ämnena i gymnasiet, från och med i höst.
Pingback: Svenskt Näringslivs pudel | Altruist konsult
Tyvärr så är min uppkoppling så seg att jag inte kunde se vad Altruist konsulten tyckte – men jag bara älskar ditt engagemang i samhälle och sk utveckling. Och att vara vikarierande språkpolis kan aldrig vara fel! Skit så korkat det kan bli när sk effektiva personer fixar ditten och datten utan att begripa någonting, och utan att bry sig – det viktiga är att de fixar.Och fixar igen. Den där stackars civilingenjören som kunnat lägga undan en grundplåt för bostad och andra eventualiteter – vad ingår i dessa? Ett spelberoende som mitt, eller en bostadsmarknad som gör att grundplåten blir ett hånskratt, eller ett handikappat barn som kräver en annan syn på karriär än Svensk Näringslivs? Vem f-n är det som skickar ut deras mediabidrag? Och varför har inte du en bättre plats i opinionsbildarsammanhang än din blogg – inte för att jag vill förminska värdet av din blogg, men ditt förstånd och dina insikter och din formuleringsförmåga skulle behöva synas och höras mera och bättre, oftare!! Kram på dig.
Det verkar som om Svenskt Näringsliv insett sin blunder, för i går kväll meddelande man på nyheterna att självaste Urban Bäckström rullar sig i stoftet och ber om ursäkt för att de var så korkade. Men tankegångarna finns där och tyvärr har inte regeringen kommit till samma insikt om de estetiska ämnena på gymnasiet. De finns inte längre. Från denna hösttermin är de inte längre obligatoriska, de kan väljas till, men ger inte meritpoäng och… ja som sagt, det där finns det mycket att säga om (https://www.karinenglund.com/artiklar-och-annat/kreativitet-nej-tack/) Inte hade jag klarat mig genom gymnasiet utan bildämnet!
Jag vågade inte ens titta på vad man hotar att stryka i fråga om estetiska ämnen – det spar jag till i morgon!
Karin, du känner ju mig ganska bra. Och du kanske också känner några av mina kolleger/kamrater. Hur totalt misslyckade anser du att vi tekniker är? Hur desorienterade i samhället? Hur okunniga i främmande språk och kulturer?
Och, tror du att vi skulle ha kunnat försörja en familj genom att erbjuda kulturinsatser åt en befolkning som också består av idel kulturelit?
Och, igen – vad skulle denna befolkning livnära sig på? Kultur? Eller tvätta skjortor åt varandra? Eller administrera varandra?
Det kan vara frågor som är värda att fundera över.
En inte alltför djärv hypotes är att de omfattande inslagen av humaniora, som du på olika sätt kompletterat din ingenjörsutbildning med, bidragit till att du har fullt upp att göra. Och en annan mig närstående ingenjör hävdar att hon har mycket glädje av sina danshögskolekurser som ett nyttigt komplement till KTH-utbildningen. Även i den för närvarande rätt spikraka karriären.
Och varför man ska straffa språkvetare och lingvister är gåtfullt i dessa tider då det just är sådana kunskaper som behövs tillsammans med datorkunskap, programmering och systemutveckling. Säger en mig närstående systemerare.
Klart jag inser att vi behöver alla naturvetare, ingenjörer och tekniker vi kan få. Fler än idag. Men om en ingenjör vill komplettera sin utbildning med kurser i något åt kulturhållet tycker jag inte att det ska bestraffas med sämre studievillkor. Det var bara det jag försökte säga.
Det hade varit bra om detta framgått tydligare i det drev som drogs igång när SN försökte säga att man inte ska fösa in unga människor i utbildningar som sällan ger dem möjligheter att försörja sig. För att det är detta som sker i stor utsträckning kan vi inte blunda för.
Jag talar inte om just dina inlägg utan om hur vi tekniker beskrivs i samhället. Vi förutsätts vara en slags nyttiga idioter. Bards utfall var en ytterlighet. Men attityden är inte ovanlig.
Det är svårt. Jag har inte läst hela SN-rapporten och kanske döljer sig någon lösning i den. Men de exempel och presentationer jag har sett verkar mest vara inriktade på att få ungdomar sluta med sådana där dumheter som att läsa humanistiska ämnen eftersom de inte ger snabb karriär och god lön.
Om man sänker inträdeskraven och ökar antalet utbildningsplatser för naturvetenskapliga ämnen riskerar man att få många studenter som inte har de rätta förutsättningarna för meningsfulla och framgångsrika studier på just de områdena. Och samtidigt försämrar man i värsta fall för dem som har det.
Jag vet inte hur man ska göra, men jag tror inte att SNs förslag ger bättre naturvetare, tekniker och ingenjörer. Färre arbetslösa operasångare, möjligen, men också färre riktigt bra sådana. Jag tror inte ungdomarna är dumma. De vet att de kanske inte direkt får jobb efter att ha läst filmvetenskap, men de har (i bästa fall) lärt sig studera, knutit kontakter, skolats i källkritik, argumentation och tränats att uttrycka sig i skrift på ett logiskt och koncist sätt. De söker sig sedan till andra områden och får troligen jobb lättare än om de mot sin vilja hankat sig fram med knappt godkänt (eller kanske underkänt) inom någon naturvetenskaplig utbildning. Problemets lösning vore väl att ge naturvetenskap och ingenjörsutbildningarna samma nimbus som filmvetenskap eller för den delen civilekonomutbildningarna. Men hur gör man det?
Den aktuella frågan är kanske inte huruvida kultur behövs eller inte. Det handlar mer om att de numera affärsdrivande universiteten och högskolorna inte ska försöka få elevunderlag genom att erbjuda utbildningar i ämnen som dels är mycket lättviktiga dels inte kräver någon större insats av studenten.
Problemet med de kurserna är att studenten varken lär sig studieteknik eller något som kan vara till nytta i framtiden. Det är helt enkelt just ’hobbykurser’ som belastar universiteten och statsbudgeten alldeles i onödan. Studenten får också en egendomlig uppfattning av vad som gäller i övrigt i samhället – det är lätt att glida ut från ’utbildningen’ till en fortsatt flumtillvaro.
En kort kommentar till teknikernas förmenta oförmåga inom olika icke-tekniska områden: Mina språkfärdigheter har jag förvärvat genom att arbeta i länder där franska, engelska och tyska talas. Där har mina teknikkunskaper varit den direkta orsaken till att jag hamnat där – min ’humanioraryggsäck’ (hatar uttrycket, men funkar bra just nu) har överhuvud taget inte med mina uppdrag att göra. Och det gäller även många av mina kolleger. Ett undantagsfall var när det stora företaget i Västerås inte hade någon som kunde hantera en tysk kund och därför vände sig till mig.
Mitt intresse för måleri och bra skriveri har jag inte heller från någon formell utbildning. Det verkar ha uppstått genom att jag exponerats för sådana saker under uppväxten och ute i samhället.
Att de estetiska ämnena inte längre är obligatoriska hade gått mig förbi. Bedrövligt. Jag fattar inte varför det ska vara sådan skillnad på utbildning och utbildning. Teknik behövs, kultur behövs, historia, medicin behövs, ekonomi behövs, forskning behövs, men till olika saker. Varför ska alla ämnen stå i motsats till varandra? Jag blir så trött…
Visst är det trist. Och på tvärs mot alla kunskaper om hur väl vi behöver olika kreativa aktiviteter för annan inlärning också. För att inte tala om hur mycket trevligt man missar!
Skogsgurra, jag undrar om inte de där sk hobbykurserna försvinner av sig själva om de är dåliga. Det är ju ändå vuxna människor vi talar om här, unga vuxna, men ändå. (Och SN siktade ju in sig på mer än enstaka kurser.) Och så ser jag i dag i SvD att ”Många unga vill plugga teknik” (http://www.svd.se/naringsliv/manga-unga-vill-plugga-teknik_6292058.svd). Es fixet sich, måhända.
Jo, visst kan du kalla dem för vuxna människor. Men är vuxna så mycket klokare än de unga? Jag tycker mig se samma tendenser att söka sig till det enkla och kortsiktigt lönande i alla åldersgrupper.
Jo, vi har ju också Tidningen numera. Såg artikeln. Skoj och nödvändigt att teknik åter börjar bli intressant. Bara det inte slår över så att vi får en urholkning där också. Då kommer pendeln att svänga igen. Men det har den ju alltid gjort.
Är det bara du och jag som har åsikter här? Var är alla andra glada åsiktsmånglare?
”…tendenser att söka sig till det enkla och kortsiktigt lönande i alla åldersgrupper.” Så sant, så sant, men just det problemet löser man nog inte med att regeringen går in och beslutar vilka kortkurser som får ges på universiteten. Jag tänkte mer på det där att ungdomarna nog inte så lätt låter sig fösas in i meningslösa utbildningar.
Ja, var håller alla hus? Kan det vara så att jag försummat att marknadsföra min blogg i de vidaste kretsar? Ja, så kan det nog vara…
Sätt igång bara. Många bloggar spruttlar av liv.
Onsdag 6 juli. SvD: ”Elever efterlyser mer matte, engelska och svenska”
Bra!