I närheten av Möklinta som betyder Storberget, eftersom ”mökl” = mycket, eller stor och klint betyder berg, alltså Möklklinten, som blivit Möklinta (uttalas med kort ö), som ligger norr (tror jag) om Sala, finns en lada.
Jag tog ett kort på ladan första gången i juni 2008, eftersom jag tänkte att den där kommer att ramla ihop snart. Sedan dess har det blivit ett hundratal bilder och ladan står där fortfarande. En takpanna ramlar bort då och då, ladan säckar ihop lite mer varje vinter, men den står där. Ibland kan man se en liten upptrampad stig upp till ladan. ”Måste vara rådjur” säger jag. ”Nej, jag jag har hört sägas att det är någon galning som ränner där och fotograferar hela tiden” säger Redaktörn, som gärna kommenterar mina förehavanden. ”Vad ska du ha alla de där korten till?”
Det har jag ju inte riktigt tänkt igenom, 
men ett år blev de i alla fall en bra almanacka med en lada per månad. Sån’t kan man ju ha dem till.
Men nyss fick jag ett fint brev, på papper, med handskriven adress och allt, från en god vän som känner till mitt ladprojekt. Som medskick låg den här tidningsnotisen från Uppsala Nya Tidning.
Man har ju snott min idé! Och redan innan jag ens hunnit publicera bilderna, dessutom. Så vad gör jag nu? Jag kanske ska erbjuda Upplandsmuseet mina bilder så att de kan ordna en utställning nästa år också. ”Årets lada.” Men under tiden visar jag några här. Vassegoda. Vernissage på
Möklintaladans kamp
Den första bilden är från juni 2008, den sista från juli 2011. Om man klickar på någon bild och vandrar ”i sidled” finns ytterligare ett tjugotal bilder. 
Ett: roligt att du visar bilder på ladan som jag också sett när jag bodde däruppe utanför Sala! Två: nu har du lärt mig något igen, denna gång något som jag undrat över många gånger, utan att göra mera åt det, nämligen vad Möklinta betyder. Klint=berg visste jag, men mökl visste jag inte – fantiserade om mör (plur av mö) vilket alltså var fel! Tack för lärdomen. Kram Margareta
Om man stavade namnet som man borde, dvs Möcklinta, vore det lite lättare att förstå. I alla fall att det inte handlar om ett stort glasberg som någon amatöretymolog trodde. Ett berg med ungmör alltså.
Möckerta, som vi säger.
Jodå – du är unik. Det är vi ju alla.
Men att ropa idéstöld känns lite så där. Samma idé, ja. Men stöld?
Jomen telepatisk idéstöld i alla fall. Brain picking, liksom.
Missade kanske detta med Redaktörn. Var han sådan på UNT?
Redaktörn? Jodå dem kennen Sie. Han som servar mig med en running commentary on everything, everyday och som egentligen borde börja blogga i stället, eller i alla fall också. Känns lite lyxigt att jag ensam serveras utförliga analyser av världsläget till frukost, när resten av mänskligheten också vill ha. Men jag jobbar på det.
PS Inte UNT, men väl Hälsingekuriren och LO-tidningen.
Tänkte att det var nån uppsalaredaktör. I så fall hade det varit läge för juridik – eller litet hot. Men Malin – han är väl inte sån?
Jorå, det är han ju och jag KLAGAR ju inte, verkligen inte. Om det kan uppfattas så har jag varit väldigt otydlig.