Som sagt, man ska vara försiktig med sina önskningar. 
Här står lupinerna och önskar sig regn under de där varma dagarna helt nyligen, som nu känns väldigt avlägsna.
Det har de fått. Massor. Regnet strömmar ner och de enda uppehållen är när allt håller andan några minuter inför de värsta åskanfallen, en återhållen tystnaden fylld av den urladdning som ska komma.
Häromdagen kom urladdningen med besked. Jag såg åskvädret nalkas och drog ur allt som kan dras ur: radio, TV, telefon, diverse laddare och brödrosten.
Och så satt jag där i halvmörkret i rummet innanför hallen när det plötsligt sade poff och det blev alldeles ljust ute i hallen. Attans, den taklampan blir sig nog aldrig lik igen, tänkte jag.
Det visade vara mycket som inte var sig likt när åskvädret dragit bort. Varken el eller telefon fungerade. Men när strömavbrottet väl var fixat några timmar senare fungerade alla lampor som de ska, även den i hallen. Jag undrar fortfarande vad det var som hände. Vad kan det vara som tar sig in i hallen och säger POFF! och är alldeles ljust någon sekund, utan att bränna sönder någonting alls?
Den fasta telefonen är fortfarande utslagen vilket gör oss rätt datorberoende för all kommunikation, eftersom mobiltäckningen är usel.
Typiskt spöke, dom säger alltid POFF! för att skrämmas lite.
Typiskt åskspöke, alltså, eftersom det var så ljusstarkt. Jag har ju hört berättelser om huset, hur blixtarna sprutat ur elkontakter och annat, så jag väntade mig en hel del förödelse, men allt verkar intakt. Utom telefonlinjen då, men den går ju inte genom hallen.