Vi har infört sommartid. Köksklockan ramlade ner och efteråt var den sig inte riktigt lik. Gick långsamt och motvilligt, men gick. Nytt batteri gjorde ingen skillnad. Den hade blivit lite tilltryckt i nosen och för att visarna skulle kunna röra sig som det är tänkt, plockades sekundvisaren bort i en varsam operation. Ingen skillnad. Då offrade vi minutvisaren också och se, nu tickar den på som den ska och det känns skönt att bara behöva bry sig om timmarna, om ens det.
En miljon sekunder är 11 dagar och fjorton timmar, lite avrundat. Då är det ungefär sex miljoner sekunder kvar av sommaren och det kan vara skönt att slippa tänka hela tiden att hjälp, nu är det bara fem miljoner niohundratretusenåttahundranittiosex sekunder kvar, niohundratretusenåttahundranittiofem…
I trädgården följer växterna 
sin egen tidtabell och den paradrabatt som min farbror anlade på sextiotalet (50 år sedan!) har fortfarande spår av den ursprungliga årsrytmen. Den börjar med pärlhyacinter, påsk- och pingstliljor, gullvivor och andra vårblommor i maj.
Och dessutom några okända arter, t.ex. en fin växt som är vacker hela sommaren med sina färgrika blad, men som bjuder till lite extra i maj, med söta cerisröda blommor. Undrar vad den heter?
Så trevligt det låter att plocka bort sekundvisaren, och minutvisaren. Åker hela klockan snart? och kalendern, hur gör du med den? Är den inte rätt onödig i alla fall?
Ja det har du alldeles rätt i. Klockan till återvinning och kalendern till pappersinsamling. Nu när jag är en fri kvinna. Solur, kanske? Och så går man i ide på vintern.
Söta blommor men jag vet dessvärre inte vad de heter.
Välkommen hit, Lilla B! Visst är blommorna fina! Lite pinsamt att jag upptäckt dem först i år, tidigare har jag bara glatt mig åt bladen. Det här är nog första året vi har kunnat vara i stugan såpass sammanhängande redan i maj. Men nu har min kusin utlovat dokumentation av den gamla rabatten, så det finns hopp om att få namn inte bara på denna växt utan en hel rad okända blommor som dyker upp under sommaren och hösten.
Erland – hade han kanske gjort lite noteringar som kan tänkas finnas någonstans?
Eller något djuplodande reportage från den på den tiden ganska omskrivna täppan?
Arkivarbete! Känn sågspånsdoften från manegen…
De djuplodande reportagen gjordes tyvärr senare på sommaren och vårblommorna finns inte omnämnda.
Men jag fick just ett uppmuntrande mejl från Zürich att det någonstans i Bäckeby finns en röd pärm med Erlands botaniska dokumentation. Hoppas mycket på den!