Oj, nu haglar metaforerna så att man nästan måste söka skydd! I går kväll till exempel brakade världens två mäktigaste fotbollsbyggen ihop, enligt en artikel i Aftonbladet.
Illa för fotbollsvärlden, skulle man ju kunna tro. Fuskbyggda arenor, förstås. Men inte alls, det handlar om fotbollsmatchen mellan Barcelona och Manchester United. Vad artikelförfattaren vill säga är att två kända lag brakar ihop i en viktig match. Att blanda in byggen som brakar ihop leder tanken åt galet håll. Typisk katakres.
Sedan, i samma artikel, läser jag att ”så länge som Sir Alex tränar Manchester United kommer de aldrig att vara underhundar i en stor final.” Undrar om en underhund är en wonderdog på engelska eller en underdog. Sedan kommer fler hundar in i berättelsen, för underhundarna kommer att möta ”hela världens bästa terrierkollektiv”. Hunduppvisning?
Det blev 3-1 till Barcelona. Så klart.
Och så Svenska Dagbladets långa artikel om en jättelik bok om ett gigantiskt filmprojekt om en kejsare som led av storhetsvansinne. Gellerfelt skriver om Kubricks havererade filmprojekt ’Napoleon’ och om sin egen fascination av kejsaren. Som barn var han ”helt insnöad” på Napoleon och ”den barnsliga förtjusningen har aldrig försvunnit. Dessa klingande fanor och flygande spel, denna, sann eller ej, gloire ! Denna uniformsprakt!”
Läs igen: klingande fanor och flygande spel! Är det en finurlig självironi som Gellerfelt stoppat in i texten, eller är det bara fel? Och vad är det för slags fel, egentligen. Flygande fanor och klingande spel har blivit en metafor för att beskriva offentlig festivitas. Men om man blandar ihop begreppen inom metaforen, vad blir det då?
En katakres är en sammanblandning av olika metaforer; då kanske detta är en autokatakres?
Jah sitter med gapande mun och känner mig lite som en underhund måste se ut. Underhund?
Lysande språkpolisarbete! Ska vi tillsammans sätta tänderna i någon dag?
Nämen ack ooooo ve så bedrövlig min länk blev. Och jah? Jaha? Jagh? Nu testar vi igen:
Lysande språkpolisarbete! Ska vi tillsammans sätta tänderna i Majlardiskan någon dag?
Pssst. Jag tror att jag glömde att avsluta den kursiva stilen i förra kommentaren.
(Ja, har man väl börjat att kommentera ymnigt är det lika bara att fortsätta.)
Sammantagna blir de tre kommentarerna både intressanta, begripliga och många. Trevligt! Majlardiska låter nästan som ett uppdrag för riksspråkkrim. Men jag vikarierar gärna där också. Och så har vi naturligtvis Eskiskan att hålla efter. Hej och hå!
Förstabesök.
Lotten orsak.
Men vilken artikel! Tack för ”katakres”.
Har favoritmärkt din blogg, så jag inte missar framtida inlägg
Välkommen Örjan! Det är ju lite blandat innehåll här som du kommer att märka, men som språkpolis har man ständigt anledning att rycka ut. Det kommer mera…