Månadens nyord för april är ”framåtlutad”. Det duger inte längre att vara tillbakalutad, laid back, avspänd och nertaggad. Pendeln har svängt, så att säga, nu är det framåtlutad som gäller. Citatet är hämtat från Språkrådets hemsida.
Det verkar som om uttrycket användes i den här betydelsen först i Australien 1995, men vi har troligen lånat in det från USA där det blivit allt vanligare.
I de engelska ordförklaringarna får man veta att vara framåtlutad – to lean forward – är att vara proaktiv.
Med risk att bli lite kverulantisk måste jag protestera även mot detta ord. Vi har passiv och dess motsats aktiv. Vad är då proaktiv? Ja, jag vet, att förebygga, att vara aktiv i förväg och så vidare, men det är inte så det används. Det har börjat ersätta aktiv och det är väl onödigt.
När det gäller framåtlutad får jag helt andra och i sammanhanget mycket olämpliga associationer:
Stapplande, framåtlutande gång, med blicken i marken.
Hmm…. jag tror nog jag fortsätter att betrakta världen ur ett bakåtlutat perspektiv…
Snart från ett under-platanen-perspektiv :)
Hej Eva.
Under platanen? Låter som vi är på väg åt samma håll. Perpignan med omnejd för oss Och du?
Hörni Sydeuropafarare,
Hur ska det gå med vårbruket? Har ni tänkt på det? Skogsgurra till Perpignan och Eva till Rom. Nåväl, vi får ta krafttag med fröpåsar och minidrivhus och annat.
Det sägs att det ska bli riktigt fina dagar framöver. Det vill vi så gärna tro på.
Tänkte förstås mera på den korsikanska platanen utanför Hotel Napoleon Bonaparte i Ile Rousse på Korsika där vi ska sitta och dricka något kallt!
Perpignan låter ju inte heller dumt, Skogsgurra!
Det går ju en färja från Marseille (som inte ligger så långt från Perpignan) till Korsika, så vi kanske alla kan ses på torget i Ile Rousse sista veckan i april och luta oss tillbaka under platanerna med gemensamma krafter, så mycket vi orkar!
Ja, det skulle faktiskt vara nåt att fundera på!
Vi drar hemöver sista veckan i april. Och en sväng förbi Ille Rousse är inte alldeles fel. Vi var där i fjol och tittar gärna dit igen. Vår färja gick till Toloun. Jag blev hemskt osams med med kökspersonalen. Dom hade sin uppfattning om Picata Milanese och jag hade min. Man skulle kaske ta en tur med färjan och kolla om dom tog intryck eller inte.