Alla dessa beslut och ändrade beslut som kullkastas på en minut. Kom att tänka på den där TS Eliot nu på sportlovet. Hans ”decisions and revisions which a minute will reverse”.
Ibland blir det för mycket valfrihet. Hur väljer man rätt sorts kokkaffe, när man varit borta ur leken ett tag. Där jag vanligtvis handlar är det ont om kokkaffe. Men nu vill jag passa på, för allt finns i stugan: fin kaffepanna i rostfritt, riktiga kaffekoppar med fat, bitsocker och kanske till och med lite klarskinn i något bortglömt förråd. Men vilket kaffe ska jag välja? Björkar har ju inget med kaffe att göra så det går bort. Ett stadsmotiv känns fel (eller är det inre borggården på någon Vasa-borg?), liksom den lite för rustika blå muggen. Det får bli kaffet med traditionella vita koppar.
I kassan kommer jag på ett par rader till ut Eliots dikt om hundra visioner och revisioner innan man dricker te: a hundred visions and revisions/before the taking of a toast and tea.
Klart han drack te, han var ju engelsman. Men jag står fast vid mitt kaffebeslut. Tror jag.
Begreppet klarskinn bör utredas. Det visade sig att det inte var någon i min bekantskapskrets som hade klippt klarskinn när det var små. Var det en lokal företeelse?
Ja, visst är det konstigt. När man studerar begreppet klarskinn på nätet hittar man formuleringar som: ”Det torkade gäddskinnet kallas ”klar-skinn”. Detta använde man i början av 1900-talet i kaffet.” Väldigt ålderdomliga vanor under uppväxten, tydligen. Känner mig som ett fornminne!
Inte för att vara sån, men valet av te kan vara nog så svårt.
I övrigt brukar Arvid Nordquist (kaffepaketet med björkarna) vara ganska gott.
Välkommen Martin! Jo, det har du ju rätt i att det finns en del teer att välja på, men jag känner mig liksom mer hemmastadd bland tesorterna. Måste testa björkarna. (Kaffet alltså, lite för tidigt på året för björkte.) Kör du kokkaffe? Vet du om det finns klarskinn att köpa idag?
Klarskinn vet jag ingenting om, annat än den förklaring jag läste i din första kommentar, och vad det gäller kaffe brukar jag hålla mig till att brygga det. Jag är mer av en tedrickare, vilket kanske framgick av bilden jag länkade tidigare.
Kinesen sa: Ett beslut som inte kan ändras är ett dåligt beslut…
Kanske man kan ta flera sorter, liksom med te eller wisky eller rödvin?
Lysande idé, men lite ovan. Men ärligt talat: Hur många kaffesorter hade Engla hemma samtidigt? Jag är liksom uppväxt med idén om att ett kaffepaket representerar en mindre förmögenhet och tanken att plocka ner några stycken från hyllan känns minst sagt djärv.
Karin, jag tyckte att jag kände igen ’stadsmotivet’ på kaffepaketet. Helt rätt att det är ett stadsmotiv – och en vasaborg. Trots tilltagande skumögdhet ser jag också den avslöjande texten ’Made in Uppsala’ och då blir det väl legitimt att dricka Lindvalls kaffe även på landet? Levererar till Knugen gör dom ju också… (ellips till Byfånen)