En av mina favoritpersoner hälsade på nyligen. Hon är snart fyra år och mycket observant. När hon upptäckte att jag hade fler exemplar av samma bok liggande här hemma blev hon fundersam. Hon bläddrade lite i dem för att kontrollera om de verkligen var identiska. Och för att se om det fanns några bilder. Det gjorde det inte. Men hon var mest bekymrad över att de var flera likadana.
Hon såg på mig, lite undrande och jag fick en känsla av att hon försökte bedöma hur mycket ny information jag kunde smälta. Men hon bestämde sig tydligen för att det kunde vara nyttig för mig att få veta hur det förhåller sig. Att man inte behöver ta ett nytt exemplar av en bok varje gång man vill läsa den. Man kan läsa om samma exemplar. Så lade hon sin lilla hand på boktraven och sade:
– Man kan läsa dem fler gånger. Samma. Man kan läsa dem igen.
– Ja, sade jag, det är ju jättebra. Fast jag tänkte ge bort några, till andra. Det är därför jag har flera stycken. Så jag ska inte ha dem själv allihop.
Jag vet inte om jag övertolkar, men jag tyckte nog att hon såg lite lättad ut.
Det är ju ett par av de förnämliga fördelarna med böcker, att man kan läsa om dem och att man kan ge bort dem. Det finns en bra presentation av detta intressanta alternativ till iPad som redan har glatt väldigt många, nämligen den här.
En liknande norsk variant finns här med en 2.0 uppföljare här.
Trots alla Ipad och Ipod och elektroniska underverk så är boken både oöverträffad som läsning och som diverse andra hjälpmedel. Idag pallade jag upp tramporna på vävstolen med en massa böcker. T ex.
Vilket privilegium att få umgås med dessa kloka små personer
Ja. Dom är kloka. Jag tror att vi alla föddes kloka.
Och sedan tar det ett helt liv att bli någotsånär klok igen.
Undrar vad som hände, när ”avklokas” barnen?
För mig gäller att det var Söndagsskolan (två besök räckte). Tvångsanslutning till IOGT. Skola (med en del lysande undantag), kvällstidningar, stora delar av samhällets påverkan i övrigt, diverse konventioner. Arbetslivet med dess klättring (som jag inte fattade att man skulle ägna sig åt). Och troligen en del annat som jag inte genomskådat än.
Sitter just nu med en artikel om att man ska ta bort de estetiska ämnena i gymnasieskolan från hösten och jag undrar om det inte är den sista fristaden för eget tänkande som ryker. Och tydligen ska det bort från förskollärarutbildningen också!
Just det där med att det kan få vara på lite olika sätt. Att det till och med är BRA att man gör något helt annorlunda – det är ju inte precis vad som uppmuntras i skolan annars.