The Dark Knight är en modern version av Läderlappen, eller Batman som han heter numera.
Där representeras ondskan av Jokern, en nyckfull, obehärskad figur. Han kan verka helt impulsstyrd, men är ändå beräknande. Han förstår sig på dramatiska pauser och effektfulla gester. Men att försöka förhandla med honom – nej det är ingen idé:
”Some men aren’t looking for anything logical… They can’t be bought, bullied, reasoned or negotiated with. Some men just want to watch the world burn”.
I ett land i norra Afrika finns en ledare (vars namn jag inte skriver här, för då slammas sidan igen av spam), som gillar dramatik, det oförutsägbara, anslående outfits och absolut makt. En av hans tidigare generaler, numera avhoppad, drar paralleller med Nero som sägs ha bränt ner Rom år 68. ”En del vill bara se världen brinna.”
Jag önskar så innerligt att det vore möjligt för demokratiska krafter att vinna över brutaliteten, att det inte alltid ska vara nödvändigt med en superhjälte utrustad med övernaturliga krafter.
