Ordet Gondwana har dykt upp i bakhuvudet de senaste dagarna. Gondwanaland, som låter så poetiskt. Eller Pangea, urkontinenten, enligt teorin om en enda landmassa, ett stort gemensamt basläger, vars bitar sedan strävade åt olika håll och hamnade där de ligger nu. Stämmer den? Eller var det bara lite 1800-talsidéer som överlevt i gamla geografiböcker?
De gamla skolkunskaperna visar sig någotsånär riktiga. Idag tror man sig veta hur landmassorna hängt ihop och hur lång tid de tagit på sig att hamna där de är nu.
Det har hänt en del på de senaste dryga 500 miljoner åren, kan man väl säga. Det finns en teori som går ut på att de olika landmassorna långsamt vänt sig ”rätt”. Som Afrika, till exempel, som låg som ett foster med huvudet ner och sedan långsamt föddes in i sin nuvarande position.
Sedan började land- massorna glida isär och för bara 65 miljoner år sedan började världen se ut ungefär som idag.
Men Indien hade ännu inte tryckts upp mot den eurasiska kontinenten; Himalaya väntar fortfarande på att bildas. Den stora gula ön utanför Somalias kust är den indiska subkontinenten på väg norrut.
Men dagens utplaceringar är ju inte några permanenta parkeringsplatser för de olika kontinenterna. De rör sig oavbrutet och där jordplattorna stöter ihop blir det dramatiskt.
Längs de Japanska öarna går en skarv mellan två stora plattor. Och just längs denna skarv finns ett pärlband av kärnreaktorer. Det var kanske inte det bästa stället för den sortens teknik, med 100 aktiva vulkaner, 1500 jordskalv per år och en stormskala som börjar där vår slutar. Japans historia präglas av katastrofer. Och ordet tsunami är japanskt: tsu betyder lång våg och nami betyder hamn.
Pangea betyder ungefär ”All jord” och Gondwana är en region i norra Indien, där man fann en särskild sorts sten, som också dök upp på andra kontinenter och som bekräftade idén om att landmassorna legat tätare ihop, förr i tiden. Gondwanaland fick bli namnet på den tänkta superkontinenten.
Det finns specialkartor för jordplattorna, men jag undrar om det inte vore en bra idé att markera dem lite tydligare både på skolkartorna och på våra vanliga turistkartor också.
http://www.youtube.com/watch?v=FjuhW-4tyEI
Ja Karin. Det är ju verkligen ett risktagande att man planerar och bygger upp en armada av känslig kärnkraft just i detta område. Men kanske är anledningen att man ändå gör det precis det som Tage Danielssons beskriver så klarsynt i sin suveräna Sannolikheten.
Ja någon form av förnekande måste väl till. Bra artikel i Svenskan i dag http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/japans-historia-praglas-av-katastrofer_6005537.svd med en uppräkning av alla naturkatastrofer som brukar drabba denna ögrupp. Japan flyttades över två meter av skalvet, vilket väl kommer att leda till nya reaktioner, insomnade vulkaner som vaknar, nya jordbävningar.