Jag tar gärna genvägen över Katarina kyrkogård, denna stillsamma oas på Södermalm. Idag var det 16 grader kallt och kyrkogården låg vit och frusen med enstaka spår i snön.
Så fångar en lapp mitt intresse, ett A4-ark instucket i en plastmapp, fastknuten på ett träd med ett snöre. Där meddelas att kyrkogårdsförvaltningen anlägger nya gravar och jag uppmanas att respektera dessa.
Vilka då? Var? Nya gravar under denna fimbulvinter – går det överhuvudtaget att gräva? Jag har ingenting emot att respektera dem, verkligen inte, men exakt hur och vad ska jag göra då?
Nästa skylt är kanske mer svårläst och dess språk är lite ålderdomligt, men den sammanfattar ändå samma budskap på ett rimligare sätt. Om man moderniserar svenskan står där helt enkelt en önskan att man ska vara aktsam och respektera platsen och fundera lite på hur kort livet kan vara. Om du klickar på bilden går det lättare att läsa texten.
Helgd hägne grifterna
aktsamma händer
sörje för omvårdnad och prydning
stillhet råde på denna
helgade mark
.Lär oss betänka huru få våra dagar äro för att vi må undfå visa hjärtan .
Olika tider, olika språkbruk, men egentligen samma tanke. Säkert har kyrkogårdsförvaltningen goda avsikter och kanske har det förekommit vandalisering av något slag. Men den där lågbudgetlösning med en maskinskriven papperslapp i en plastficka – jag vet inte riktigt om det ökar respekten för de nya gravarna och det kan knappast vara den effektivaste metoden att ta itu med eventuell förstörelse.
Jag skall besiktiga platsen. Men kolla på hemsidan svkyrkankatarina.com att det är en skrivarhelg 2-3 april. Något för dig? Jag känner mig lite sugen.
Kram
Kristina
Känns tryggt att du tar dig an detta! Ska kolla skrivarkurs.