En bra artikel på DN debatt visar hur motigt det är för barn med dyslexi och hur svårt det är att få hjälpmedel, eller i alla fall hur ojämnt fördelade de är. Framförallt i grundskolan. Som att säga till en rullstolsburen: ”Kryp uppför trappan! Du får en rullstol när du kommer upp” skriver Helena Bross och Ulla Föhrer (8 jan).
Men många vittnar om att det nog tyvärr blir att krypa hela vägen. Även på gymnasiet är det si och så med hjälpmedel och stöd. Och om man skulle klara av att skaffa sig behörighet för att kunna söka till högskolan måste man först krångla sig över en onödigt hög barriär – högskoleprovet – innan man kan börja studera.
Varför kan man inte göra högskoleprovet med talsyntes? Varför ska en dyslektiker behöva lägga dyrbar tid på att läsa textmassor som det skulle gå snabbt att skumma igenom med talsyntes?
Såhär svarar högskoleverket när man frågar:
”Detta låter kanske märkligt till en början, men högskoleprovet är ju till stora delar ett prov som testar förmågan att arbeta (och framförallt läsa) under tidspress. Högskoleprovet är inget vanligt kunskapsprov som testar ett antal inhämtade kunskaper, det är ett förmågeprov.”
Men! Ser de inte själva vad de skriver. Provet handlar om att kunna läsa under tidspress. En dyslektiker med en läshastighet på 50 – 70 ord i minuten har inte en chans. Men med talsyntes går det bra att komma upp i 300 ord i minuten. Tekniken finns och fungerar. Bilder och figurer är inget problem, dyslektiker har inte svårt att se, de har problem med att avkoda text. Provet handlar om att tillgodogöra sig texternas innebörd och då spelar det ingen roll om det sker genom talsyntes i stället för traditionell läsmetod. När studenten väl börjat på högskolan är det ingen som har något emot att han eller hon använder talsyntes till all kurslitteratur. Det är som om högskoleprovet är konstruerat för att spärra ute dyslektiker.
”Men ni kan ju få förlängd tid för provet” invänder Högskoleverket.
”Den tiden är inget värd” säger dyslektikerna. ”Eftersom själva avkodningen av text är extremt ansträngande orkar man inte hålla på så länge. Normal provtid och talsyntes är vad många skulle föredra.”
VARFÖR kan man inte låta de dyslektiker som vill göra högskoleprovet med talsyntes?
Samma sak gäller med nationella proven på grund-och gymnasieskolan. OCH om dessutom kommunen snålar och inte har skollicens för talsyntesprogram – då är ju eleven endast hänvisad till sin privata dator med sina specialprogram som denne fått förskrivet från logoped – och den privata datorn får inte användas i slika provsituationer. Vare sig på grundskola eller gymnasium är det självklart att få vettiga hjälpmedel. Så om studenter med läs- och skrivsvårigheter väl tar sig in på högskola – då har de gått en lång motig väg. Många kommer nog inte fram. Vad som finns skäl att debattera och uppmärksamma är att läs-och skrivsvårigheter kan omfatta väldigt mycket – generell språkstörning, motorikproblem, arbetsminnesproblematik, neuropsykiatriska problem som ADHD, ADD mm ger vanligen läs-och skrivsvårigheter. Så även om inte diagnosen dyslexi finns så ska elever få hjälp – men så är inte fallet idag. Får man tilläggsdiagnosen dyslexi – ja då är det rena vinstlotten och det finns i alla fall möjlighet att få hjälp, extra tid på skrivningar, acceptans för stavfel osv.
Katarina, du har så rätt. Det behövs insatser hela vägen från förskola till högskola.
Men just högskoleprovet är ett avgränsat och hanterligt problem, lättare att lösa än någonsin, åtminstone för dem vars problem är en extremt låg läshastighet. Det är därför som jag tycker att Högskoleverkets goddag – yxskaft-svar är så sorgligt och upprörande.
På mitt f.d jobb på Arbetsförmedlingen kunde jag konstatera att problemen inte direkt växer bort.
Sedan 1999 har dyslektiker fått skriva högskoleprovet med förlängd tid, något som har uppskattats av många. Det stöd som dyslektiker behöver är oerhört individuellt och förlängd tid är ett alternativ som många tycker fungerar för dem. Under årens lopp har dock frågan om talsyntes kommit upp några gånger och Högskoleverket har nu beslutat att starta en utredning kring anpassade prov (som för närvarande skrivs av dyslektiker samt svagt respektive gravt synskadade). Behovet att utreda frågorna kring anpassade prov är stort. Utredningen kommer starta under våren och vad utfallet blir är idag för tidigt att uttala sig om. Det handlar om att tillgodose vissa grupper som behöver stöd i sina studier men även om resurser och hur man kan lösa problemen på bästa sätt. Det finns idag inga nationella regelverk som reglerar exakt vilket stöd olika grupper med funktionsnedsättning behöver. Högskoleverket vill inte stänga ute dyslektiker från att klara högskoleprovet och därmed inte bli antagna till högskolan.
Johanna Sigalit, Högskoleverket
Johanna, tack för snabbt svar. Att låta dyslektiker få förlängd tid för högskoleprovet är naturligtvis bättre än ingenting. Men nu finns det bättre möjligheter att ge (åtminstone vissa) dyslektiker en chans att läsa med genomsnittlig hastighet, vilket ju är en förutsättning för att klara provet. För dyslektiker med låg läshastighet behövs inget anpassat prov. Allt som behövs är en fungerande talsyntesversion av provet och hörlurar. Inga separata lokaler, ingen extra vakttid.
Det är självklart bra med en utredning om olika möjligheter att förbättra för synskadade, men då är det ju frågan om mer komplicerade lösningar, som att återge bilder, grafer och annan icke text-baserad information. För dyslektiker behövs framförallt en metod för att läsa snabbare och den finns redan, nämligen de utmärkta talsyntesprogram som har utvecklats på senare tid. Sedan kan det naturligtvis finnas personer med dyslexi som ett av flera funktionshinder och även för dem kan man säkert genom en utredning hitta förbättringar.